The Great Sioux tribes, del 2.

Hur gick siouxerna klädda? 

Männen och kvinnorna bar kläder tillverkade av mjuka hjort- och bisonskinn. Männen hade fransade skjortor ochleggings. Man hade kappor och ofta två ihop sydda skinn som man hängde över axlarna. Man bar också huvudbonader försedda med fjädrar och pärlor. Extra fina sådana gjordes med hermelinskinn. Kvinnorna bar knälångaklänningar och leggings som gick upp till knät. Man bar rockar för att skydda sig mot kylan. Klänningar som 
användes vid speciella tillfällen dekorerades med pärlor och målningar i symboliska mönster. Håret hade man i 
två stycken flätor. 
 
 

Religion och riter. 

Siouxerna trodde att allt på jorden var besjälat och att det hade ett andeliv. Dom trodde på   Manitou, den store 
Anden. Bäverns ande, Chapa stod för hushåll, arbete och förberedelse. Wakan Tanka, det stora mysteriet, 
ansågs som skaparen av allt. Man hade också många riter och cermonier såsom The Keeping of the Soul, Rite of Purification, Vision Quests, Sun Dance, Making Relatives, Preparation of Womanhood med flera. Man hör 
nästan på namnen vad meningenvar med dessa cermonier. 

Krig och vapen. 

Vid räder och slag målade sig krigarna på olika sätt för att se skräckinjagande ut. Färgerna och mönstren 
ansåg man ge skydd och kraft. Till en början använde man vapen som pilbågar, spjut, klubbor och yxor. Till hästhade man ofta en sköld som skydd. Efterhand som man fick del av den vite mannens vapen blev det både 
gevär och en och annan revolver. 
 
Siouxer på krigsstigen.

Övrigt. 

Man pratade Siouxspråket och man hade olika dialekter. Siouxerna är kända för sitt motstånd mot den vite 
mannen och man kämpade framgångsrikt mot övermakten. Den största vinsten fick man i slaget vid Little Big Horn på sommaren 1876. Många kända hövdingars namn lever kvar än idag, t.ex Red Cloud (se separat inlägg), Crazy Horse och Sitting Bull. 
 
Sitting Bull

Tycker själv att detta folk framstår som oerhört stolta och intressanta att läsa om. Det skulle vara en mäktig 
syn att skåda en grupp ryttare på höjden av en creek t.ex år 1861….. 
Native americans | | Kommentera |

The Great Sioux tribes, del 1.


Innan vi européer började våran upptäckt av den stora kontinenten i väster så var det redan andra människor
som hade upptäckt detta fantastiska landområde som efter hand skulle bli skådeplats för det som vi idag kallar 
”the wild west”. En del av dessa människor tillhörde olika stammar som tillsammans kallas Sioux-indianer. Det är dessa jag tänkte berätta lite om. 
Siouxerna var den största av stammarna och de var uppdelade i tre falanger som grundades på deras utbredningsområde,dialekt och kultur. Dom levde först som skogsindianer i områdena vid övre Mississippi i Minnesota,
Iowa och Wisconsin. 
 
Siouxernas landoråde efter 1868 års fördrag.

Dom drevs sedan väster ut av fransmännen och de stammar som var allierade med de. Vid flytten ut på de vida prärierna delades dom upp i tre undergrupper; Lakota, Dakota och Nakota. Alla dessa tre namn betyder 
allierade eller vänner. Lakota gruppen blev kända för sin krigarkultur och består av 7 stammar; Oglala, 
Hunkpapa, Sicangu, Miniconjous, Sihasapa, Oohenumpa och Itazipacola.  Dakotagruppen består av Sisseton, Wahpekute, Mdeakantonwon och Wahpeton.
Dom känns igen som ”knivtillverkarna”. Dakota kallades också Santee. Den sista gruppen går under 
benämningen Nakota med tre stammar som heter Yankton, Övre Yankton och Nedre Yankton. 
 
En grupp siouxindianer på prärien.

Namnet Sioux kommer från ett franskt/kanadensiskt låneord Nadouessioux som i botten kommer från namnet 
på en liten skallerormssort. Det har dock inte något att göra med att Siouxer skulle vara som ormar.  Siouxerna blev ett nomadfolk på prärierna som sträckte sig över staterna Iowa, Kansas, Minnesota, Missouri, Nebraska, 
North Dakota och South Dakota. Mycket av deras levnad följde bisonoxens rörelser. Bisonoxen gav indianerna i stort sett allt som de behövde för sin överlevnad (se ett tidigare inlägg, Att ta vara på bisonoxen, i kategorin 
Native Americans).  

Hur bodde och levde sioux-indianerna. 

Levnadssättet styrdes i mycket av att de hade en stark krigar- och jaktkultur. Dom bodde i pyramidformade tält 
som kallas tepee. De bestod av långa träpålar oftast klädda med bisonhudar. Dessa tält var ca: 5 meter i 
diameter i botten. De inreddes med djurhudar och mitten fanns en eldstad. Högst upp i tältet fanns en öppning 
där röken kunde gå ut. Dessa tält var snabbresta och ett läger kunde packas ihop på under en timme. 
Maten man åt bestod av kött från de djur man jagade, potatis, spenat, rötter, bär, frukter och örter. Man torkade 
buffelkött och detta kallas pemmican. (Det har jag själv ätit,lite segt men helt okey.) I hushållet var det kvinnornasom bestämde.
 
Sioux läger 1891 nära Pine Ridge. 
 
 
Det var också de som tillverkade de saker man behövde och sydde de flesta kläder. Männens 
huvudsakliga sysslor var att skydda stammen, krigsräder och att se till att stammen fick hem kött till grytorna, 
dvs jakt.
 
Fler inlägg följer.......
Native americans | | Kommentera |

En flykt mot livet.

Dom flesta indianer drömde om att leva sina liv i enlighet med sina traditioner, seder och bruk. För dom flesta stod det dock klart efterhand att så inte skulle bli fallet vartefter åren gick. Dom vita trängde på allt mer och snart fanns det inte många utrymmen i detta jätteland i väst som inte var exploaterade.
Bland dom sista att hålla ut var apacherna i södra delarna av Arizona och ner i Mexiko. En man som inte var villig att ge upp sitt gamla leverne var Adelnietze. På våren 1886 befann han sig tillsammans med en grupp stammedlemmar i Cañon de los Embudos i nordöstra Sonora i Mexiko.
 
Adelnietze i mitten längst fram.
 
Adelnietze hade troligen deltagit i många av dom slag och skärmytslingar som ägt rum med den amerikanska armén. Han hade även tjänstgjort som spejare åt armén. Men att kapitulera var inte ett alternativ för honom, han ville fortsätta att kunna jaga, handla med andra och röra sig som han själv ville i naturen under den stora anden.
I september 1886 befann han sig i Skeleton Canyon där han vägrade att godta general Nelson Miles kapitulationskrav. Istället tog han och sex andra apacher sin tillflykt in i Sierra Madre bergen. Där anslöt dom sig snart till andra indianer som vägrat att finna sig i livsstilen som dom vita försökte få dom att godta.
Mellan 1886 och 1896 levde han rätt bra med sitt band och sin familj. Dom utförde räder mot olika nybyggen för att få tag saker dom var tvugna att ha. Detta var lätt. Det blev dock allt svårare att röra sig obemärkt i dom tidigare folktomma otillgängliga dalgångarna i Sierra Madre. Mer soldater började patrullera dom vidsträckta områdena samtidigt som det blev allt fler nybyggen.
 
En bild tagen i april 1886. Adelnietze tvåa från vänster och Geronimo andra stående från höger.
 
I maj 1896 hade civila och militären förföljt Adelnietze till hans boplats vid Guadalupe Canyon på gränsen mot Mexiko. Ett överfall gjordes och indianerna flydde åt olika håll. Adelnietze blev dödligt sårad och spejare spårade honom. Först hittade dom hans blodiga byxor och sedan fann dom kroppen. 10 år hade nu gått sedan han valde ett liv i frihet och att själv få bestämma sin dag............
 
 
 
 
Native americans | Apacher, Arizona, Mexiko | | En kommentar |
Upp