Spelande in the old west, 3.

Tänkte belysa ett spel som spelas än idag, nämligen Domino. Detta spel har rötter vädigt långt tillbaka i tiden, långt innan ordet cowboy fanns. Men spelet spelades av många cowboys när dom väl fanns. Då var spelbrickorna gjorda av ben eller elfenben. Brickornas spelsida var delad i två fält med allt från 0 till flera prickar i varje fält.
 
Så här kunde dominospelet se ut på den tiden.
 
Beroende på spelupplägg så kunde man vara mellan 2 till 4 deltagare. olika speltyper var "Block and draw" med 7 spelbrickor per spelare, "Bergen" med 6 brickor och "Muggins" där spelarna hade fem brickor var. Den vanligaste spelformen var "Block and draw". Alla brickor läggs i en hög med baksidan upp. Spelarna väljer 7 brickor var. Den som har högsta dubbeln börjar med att lägga ut den brickan. Sedan ska spelarna fortsätta att bygga ut med brickor åt sidorna med samma antal prickar mot varandra. Har man ingen bricka med motsvarande antal prickar som dom på bordet så får man dra en bricka ur reservhögen tills att man kan lägga ut en bricka. Den spelare som först blir av med sina brickor vinner. Spelar man med poäng får den som går ut först en poängsumma som motsvarar det antal prickar som kvarvarande spelare har tillsammans. Först till hundra poäng vinner då. Enkelt men roligt spel.
 
Kanske dags att ta fram en låda med dominobrickor ur packningen. Målning av Patrick Rahming.
Allmänt | | En kommentar |

Pawneeindianer i armén

1864 var general Curtis befälhavare för bl.a tolfte och sextonde kansas-kavallerierna. Han föreslog då att en man vid namn Frank North skulle sätta upp ett kompani med indianspejare som kunde hjälpa till i kriget mot siouxindianerna. Lotten föll på pawneestammen eftersom siouxerna hade varit deras fiender sedan länge. Pawneerna hade heller aldrig i någon större utsträckning kämpat mot armén och för det tredje bodde dom på sitt reservat inte lång från Frank North. North hade även lärt sig deras språk.
 
Frank North.
 
I oktober 1864 var 77 krigare redo för uppdraget. Dom bidrog själva med egna hästar. Dom var dom första indianspejarna för armén i väst. Dom startade sin stationerin i Colubus i Nebraska och fortsatte sedan till Fort Kearny. Dom skulle få lön och även ersättning för sina hästar. Dom fick inget av det. Under nästkommande 12 år deltog dom i flera slag. i slutet av 1865 var dom med i "The Connor Battle" vid Tongue River i norra Wyoming.  Dom var också med och bevakade bygget av järnvägen av Union Pacific.
 
Målning av Howard Terpning föreställande North och hans Pawneespejare.
 
Pawneespejarna tjänstgjorde också under general Crook under 1876-77 års kampanj. Dom bistod i att ta in siouxhövdingen red Cloud till Fort Robinson.
I november 1876 var dom med och stred mot hövdingen Dull Knife vid Powder River vid Bighornbergen i Wyoming.
När man läser hur indianerna gladeligen bekämpade varandra istället för att hålla ihop blir man lite besviken - även om jag vet att osämja fanns mellan stammarna långt innan den vite mannen satte sin fot på den "nya" kontinenten. Eller vad tycker ni?
 
 2 stycken pawnee-spejare.
Native americans | | Kommentera |

Robert E Lee, del 2, kriget.

När Lee var i väst blev hans hustru allt sämre i ledgångsreumatism. Hon ärvde sin fars nedgångna jordegendomar.
Lee fick ta ledigt över ett år för att få ordning på allt. Kriget mellan södern och norr närmade sig allt mer. Den 18 april 1861 blev Lee kallad till president Lincolns vän Francis Blair. Denne erbjöd Lee att leda nordstaternas armé i det kommande kriget.
 
Lincoln, som var president när flera stater i södern ville bryta sig ur unionen.
 
Lee kunde dock inte svika södern där han hade sina rötter. Han tackade nej till erbudandet.
han skrev till krigsministeriet och sade upp sin tjänst vid militären. Han var en stor beundrare av George Washington och ansåg att sydstaterna inte borde lämna unionen.
Lees hemstat Virginia var med i konfederationen och Richmond blev dess huvudstad. Sydstaterna satte upp en stor armé och på bara ett halvår hade Lee blivit general, detta skedde i augusti 1861. Den tredje högste militären i sydstatsarmén.
 
Robert E Lee
 
Den 1 juni 1862 gav konfederationens ledare Jefferson Davis honom befälet över Army of the Northern Virginia. Hans uppdrag var att skydda staden Richmond. Hans armé hade 90000 soldater och mot honom stod nordsidans Army of Potomac med 105000 man under ledning av George McClellan. De befann sig bara en mil från Richmond och var förvissade över en snar seger över sydstatsarmén. Men Lee som var offensivt skola gick till anfall och drev efter sju dagars krig bort nordstatsarmén. I norra Virginia befann sig John Pope med sin armé Army of Virginia. Lee fortsatte att var offensiv och anföll även denna armé innan den andra slagna armén skulle hinna hämta sig. Detta slag vid Bull Run blev en total seger för Lee.
 
Som det kunde ha sett ut efter slaget. Målning av Don Troiani.
 
Han insåg att södern inte kunde vinna genom att gå iförsvarställning. Under sitt första år som befälhavare vann Lee 4 stora slag och förlorade ett. Detta trots att han alltid var i numerärt underläge. Han hade alltid en klar strategi. Hur långt kunde han han komma med detta? Se det avslutande inlägget om General Lee i del 3.
Intressanta personer, The Civil War | Lee | | 2 kommentarer |
Upp