Inez Sexton

I slutet av december 1879 anlände sångerskan Inez Sexton till Deadwood i Black Hills. Hon kom tillsammans med en teatergrupp som skulle uppträda på det kända stället Gem Theater. Ägare till stället var Al Swearingen.
En av områdets tidningar skrev efterhand att ingen kunde ta högre, lägre eller finare stämmor än Inez. Hon beskrevs också som drottningen av opera och baladsånger.
När Swearingen informerade Inez att han förväntade sig att hon förutom uppträdandena också skulle umgås med gästerna på ett annat plan fick han ett resolut svar: "Även om min röst är till salu så är inget annat det".
 
Al Swearingen såsom han gestaltas i TV serien Deadwood.
 
Hennes starka ställningstagande gjorde att hon blev ansedd att tillhöra stadens finare kvinnor. 
Inez blev dock sjuk och i staden höll man välgörenhetsuppträdanden för henne. Till och med Swearingen var uppsatt som en av dom som skulle uppträda. En fru Burnham i det närbelägna Elisabethtown öppnade sitt hem för den sjuka sångerskan.
Inez uppträdde ytterliggare några gånger i Deadwood innan hon var tillräckligt frisk för att resa därifrån.
Både John Mellor, den skalliga bergspoeten och siouxkrigaren Womans Dress friade till Inez. Indianen erbjöd sex stycken ponnis i bröllopsgåva. Inez lämnade Deadwood ändå.
 
The Gem Saloon som det kanske kunde ha sett ut när Inez Sexton anlände till Deadwood 1879.
Kvinnor in the old west | Deadwood | | Kommentera |

Wild woman in Deadwood.

Många livsöden utspelade sig i western. En del lyckliga, en del olyckliga men alla fulla av äventyr.
1876 anlände Lurline Monte Verde till Deadwood i Black Hills i South Dakota. Till en början försörjde hon sig som kortdelare / crupier på olika salooner.
Enligt uppgift uppträdde hon också som sångerska på Bella Union Theater and Saloon. Efterhand öppnade hon saloonen och spelstället "restaurant", som hon kallade det. Några dilligensrånare började att använda stället som sitt stamställe.
 
"stagecoach robbers"
 
Monte Verde var änka till en läkare. Detta påtalade hon i en intervju med en tidning i Cheyenne år 1878. Hon påstod också att hon hade lärt sig en del om läkaryrket genom sin man. Hon hade också varit lärarinna på det Stora Siouxreservatet.
I mitten av juli 1878 kom rånaren Billy Mansfield in på "the restaurant". Han påtalade för Monte Verde att han hade en kompis som var svårt skadad. Dom bestämde träff på en opiumhåla i staden. Där skulle dom träffas på natten. Efter att dom hade träffats tog Mansfield med henne till ett hus där dom mötte Archie McLaughlin och en annan man. Efter att hon hade svurit på att inte uppge deras identiteter m.m. så fortsatte dom till ett övergivet skjul. Där fanns den skadade mannen som Monte Verde kände igen som Johnny H Brown.
Monte Verde insåg att dessa män var några av de män som var eftersökta för ett dilligensrån 10 dagar tidigare.
Brown var i dålig kondition och hostade blod. Monte verde fick honom lugn med hjälp av kloroform och undersökte honom. Hon fann att han hade en kula vilken satt fast mellan två revben på höger sida av kroppen.
Efter att hon hade gett Brown mer kloroform lyckades hon operera bort kulan.
Då hon vid ett tillfälle återvände till skjulet för att byta bandage såg hon att Charley Ross och Charles Henry Borris, två andra gängmedlemmar, låg gömda under sängen. Hon lotsades aldrig om dem.
 
Kanske såg skjulet ut så här där Monte Verde vårdade den skjutne rånaren?
 
Monte Verde räddade livet på Brown.
Inte lång tid efter greps Brown. Många ansåg att Monte Verde hade gett uppgifter till den stilige Boone May (se ett tidigare inlägg om honom) som hon hade fattat tycke för. Hon gav en utsaga till tidningen Cheyenne leader. Hon menade att Mansfield var oskyldig. Många av gängmedlemmarna hade då blivit lynchade, däribland Mansfield. Andra hade gripits.
Monte Verde stannade ett antal år till i Deadwood, tills dess att stadens storhetstid hade börjat dala. 
Hon gav sig väster ut och fortsatte att tjäna sitt levebröd som crupier i olika nybyggarsamhällen.
 
Vem var då Monte Verde. Några påstår att hon hade vuxit upp på en plantage  nära Jefferson City i Missouri.
Under inbördeskriget hade hon varit spion åt syd-sidan. Hon hade använt flera namn såsom Belle Siddons, Madam Vestal och Belle Hallet. Hon drog sedan väster ut och hamnade i Deadwood. En del gör gällande att hon var hjärnan i planerandet av olika rån och att hon inhämtade information på salooner och på sin "restaurant". Hon skulle ha varit kär i gängledaren Archie McLaughlin och gett honom uppgifterna hon fick fram.
När McLaughlin hängdes försökte hon begå självmord.
 
 
Monte Verde dog på en opiumhåla i San Francisco i början av 1880-talet.
Vilken version som är sann får vi nog aldrig reda på. Var hon rånargängets ledare eller stämmer det som hon uppgav till tidningen, att hon endast hjälpte sårade? Vad tror ni?
 
 
Kvinnor in the old west | Black Hills, Boone May, Deadwood | | 4 kommentarer |

"A gambling Lady"

Det finns hur många intressanta personer som helst att skriva om. En del gick det bra för och en del fick alldeles för kort tid på jorden.  Men för dom flesta var livet en kamp. En person som lyckades bra var  Charlotta J. Thompkins. Hon föddes 21 april 1844 i Warsaw i Kentuckey. Hennes föräldrar var välbärgade bönder. Dom odlade bl.a tobak och hampa. Skördarna såldes till Detroit i norr och till New Orleans i söder. I New Orleans lärde hennes far henne många tricks inom kortspel, vilket han sysslade med i en av den tidens största spelplatser.  När Charlotta blev äldre följde hon med sin far på affärsresor till dessa städer och även till Europa.

 Charlotta

När inbördeskriget började tog Charlottas far värvning i sydstatsarmén. 1861 stupade han i ett slag. Charlottas mammas hälsa var dålig och man bestämde att Charlotta skulle skickas till Detroit, för att där kunna hitta en lämplig man som kunde ta över familjens företag. Men istället för att hitta en lämlig man så började hon sällskapa med en man vid namn Johnny Golden, som hon tidigare hade träffat i New Orleans. Nu hade han tagit upp spelandet som yrke från att förr ha varit jockey hos Charlottas far.

Dom båda gav sig ut på flodbåtarna, där dom ägnade sig år spel. För att kunna vidhålla sin eleganta stil var tvungen att vinna stora mängder pengar. Hon kom till San Antonio i Texas där hon började arbeta som croupier på University Club som ägdes av Frank Thurmond. Hon fick en del av vinsten som spelborden drog in. Hon var alltid elegant och snyggt klädd och hade ett sofistikerat sätt. Många ville spela vid den vackra kvinnans bord. Hennes perfekta yttre gjorde att ingen misstänkte henne för falskspel.

 Doc Holliday

Charlotta blev förälskad i Frank, som var delvis Cherokee. Under ett pokerparti kom Frank i bråk med en medspelare och dödade honom med sin Bowiekniv vilken han hade i ett snöre på ryggen under skjortan. Den dödes familj utfäste en belöning till den som dödade Frank. Frank blev tvungen att lämna staden. Snart lämnade även Charlotta staden och började söka efter Frank. Hon spelade sig igenom olika orter i det vilda Texas. När hon kom till Fort Griffin träffade hon på Frank på saloonen Bee Hive. Hon blev snart anställd och det var där hon träffade Franks vän Doc Holliday. Vid ett tillfälle sägs det att Doc förlorade 3000 dollar till den eleganta kvinnan vid hennes Farao bord.

 Farao-game in the wild west

Det var på detta ställe som Charlotta träffade Big Nose Kate, Doc Hollidays flickvän. Dom blev osams och drog vapen mot varandra. Doc fick gå i mellan för att förhindra blodutgjutelse. På denna saloon träffade hon sin forna vän Johnny Golden som spelade vid hennes bord. Nästa dag hittades han skjuten bakom saloonen. Charlotta betalade för hans begravningskostym samt en kista för 65 dollar. Hon närvarade dock inte vid själva begravningen.

Efter fem år i Texas flyttade Charlotta och Frank till New Mexico där dom också gifte sig. I ett bråk fick frank användning av sin bowiekniv ytterligare en gång då han dödade en man i självförsvar. Detta fick Charlotta och Frank att sluta med spelandet. Dom bosatte sig Deming där Frank lyckades bra med både gruvdrift och fastigheter. Charlotta blev en aktad medlem i samhället.

 Bild från Fort Griffin

Frank dog 1908, då hade de varit tillsammans i mer än 40 år. Hon levde ytterligare 25 år och dog 1934. Dom båda ligger begravda bredvid varandra. Hon fick med den tidens mått ett mycket långt liv som dessutom var mycket händelserikt. Hon hade många öknamn men det hon blev mest känd under var Lottie Deno, Deno syftar på pengar - hur hon nu kan ha fått ett sådant öknamn?

Kvinnor in the old west | Big Nose Kate, Doc Holliday, Gambling, Texas | | Kommentera |
Upp