Vad spelade man på saloonerna?

På saloonerna spelade man en massa olika saker och spel, men det jag tänker på här är vilken musik man spelade. En term som användes när man pratade med hyfsat utbildade människor var "professor" och detta kallade man även solopianisten eller orkesterledaren på salooner, bordeller och dance halls.
Men vad spelade då dessa "utbildade" män?
 
Pianisten hade viktig roll på saloonen.
 
Alla ansedda pianister kunde sin reportoar av låtar skrivna av Forester, som skrev låtar från 1840-talet fram till 1864. Några av hans låtar som bör omnämnas är "Oh, Susanna" från 1848. Den handlar om guldrushen i Kalifornien. En annan låt är "Camptown races" från 1850. Det var en snabb låt som man dansade till. Han komponerade en hel del balader också, t.ex "Jeanie with the light brown hair" från 1854.
Fosters låtar spelades över allt men dom var förstås redan gamla under Deadwoods glansdagar. Nyare musik spelades också, tex Grandfathers Clock" av Henry Clay Work 1876 och "Carry me back to old Verginny" av James A Bland 1878.
 
Musik kunde vara bra för att hålla det lugnt på saloonen - men det fungerade inte alltid. Detta kan vi se på Andy Thomas tavla: "After the poker game".
 
I westernfilmer finns det nästan alltid med en saloonscen där någon spelar. Det är inte ovanligt att det då är låten "Oh! Dem golden Slippers"  från 1879 av James A Bland.
En hel del av låtarna som spelades då lever kvar idag och har spelats in av flera artister. Bra musik lever länge!
Nästa gång ni ser en westernfilm där någon saloonscen med musik finns med kan det ju vara lite kul att se vad det är för låt, kanske någon av de som jag nämnt här................
Allmänt | | Kommentera |

En taggig historia

En man som hette Joseph Glidden insåg att man behövde ett bra sätt att inhägna stora arealer där man kunde ha boskap. Han började exprementera med ståltråd. Till en början använde han sin frus hårnålar för att försöka hitta någon bra konstruktion.
 
Joseph Gliiden, 1813 - 1906.
 
Till slut kom han på den ultimataq lösningen, som han fick patent på den 24 november 1874 tillsammans med sin partner Isaac Ellwood. För att få till det hela satte han fast ändarna av två ståltrådar paralellt runt ett träd och dom andra två ändarna i ett kvarnhjul. Han placerade sedan ut spetrosetter i stål med jämna mellanrum över tråden. Därefter tvinnade han dom bägge ståltrådarna för att få fast spetsrosetterna.  En annan man vid namn Jacob Haish ansökte om patent på en liknande tråd ungefär samtidigt och en 18 år lång rättstvist utbröt.
Trots detta påbörjade Glidden och Ellwood produktionen av sin tråd. I början sålde man 50 kg tråd för 20 dollar.
 
Gliddens patentritning på ståltråd.
 
1882-1883 sålde man tråd för 1,3 miljoner dollar. Störst försäljning hade man i Texas. En av Gliddens försäljare i Texas påtalade för en grupp boskapsägare: "Detta är världens finaste staket. det är lätt som luft, starkare än whiskey och billigare än jord. Allt är stål och det är milslångt. Den boskap som kan ta sig ur detta är inte född ännu. Så kom hit med era tjurar, gentlemän." (Fritt översatt av blogginnehavaren).
 
Ny inhägnad i stål.
 
Efterhand började allt fler stängsla in sin boskap med taggtråd och idag finns den över hela världen. man har tagit patent på ca: 700 olika sorters taggtråd. Denna uppfinning från "the old west" finns kvar än idag.
 
Stora områden kunde med den nya uppfinningen på ett enkelt sätt hägnas in........Bra eller dåligt?
 
 
Allmänt, Classic western things | | Kommentera |

Tågresor

När järnvägslinjerna var lagda över den väldiga kontinenten i väster blev resandet på en gång mycket bekvämare och smidigare. Union Pacific och Central Pacific började med passagerartrafik den 15 maj 1869. Biljettpriserna för första klass från Omaha till Sacramento var 100 dollar.
 
247 miles from Omaha.
 
För ytterliggare 4 dollar kunde man få mat ombord. Det vanliga var dock att man gick av och åt där tågen stannade. Andraklass passagerare åkte och sov i dagvagnar. Dom betalade 80 dollar för samma sträcka. Tredjeklass-passagerare, som ofta var immigranter, färdades i vagnar med smala träbänkar som stod på rad i vagnen. Dessa vagnar satt ofta ihop med godsvagnar. Detta gjorde att tågen stoppades ganska ofta för att släppa före andra högre prioriterade tåg.
 
 Lok tillverkat av  Norris-Lancaster  år 1864.
 
En tredjeklassbiljett från Omaha till Sacramento kostade 40 dollar.  med en förstaklassbiljett kunde man färdas hela sträckan på 4 dagar. En trejeklasspassagerare kunde få hålla på med sitt resande i 10 dagar för att nå samma mål.
 
Tågen korsade en förut orörd vildmark där indianerna tidigare hade varit ensamma. 
 
Idag ser resandet ut på lite annat sätt. Vad tycker ni om den tidens restider och priser?
 
 
 
 
 
 
 
Allmänt | | Kommentera |
Upp