Spelande i "the Old West".

Precis som nu var människorna under westerntiden intresserade av spel. Man gillade spänningsmomentet samtidigt som man hoppades på att man skulle kunna få lite tillskott i kassan. Dom flesta spelade bara någon enstaka gång då det fanns någon slant över att satsa, men det fanns också dom som livnärde sig på att spela.
På den tiden fanns det inte så många lagar som reglerade hur spelandet skulle gå till som det finns idag.
Då spelade man på allt från kort och tärningar till boxningsmatcher. Jag tänkte att jag skulle förklara lite olika spel vartefter i olika inlägg.
 
Spelandet lockade många olika människor till framför allt saloonerna.
 
Det första spelet jag tänkte förklara är "the Faro game".
Detta kortspel tog sin början i Frankrike i slutet av 1600-talet. Försvann sedan i Europa och blev efter hand mycket populärt i Amerika framför allt under guldrushens dagar. Sista Faro stället stängde 1985 i Nevada USA.
Hur spelar man då Faro. Man spelar oftast på ett avlångt bord som är täck av en duk på vilken det är utmålat alla kort i en färg, från ess till kung.
 
Spelbordet för Faro-spel kunde se ut så här.
 
Spelet började med att spelarna, som kunde vara hur många som helst, satsade sina vad på valfria utmålade kort.
Därefter tog dealern och lade en kortlek i något man kallade för "the Shoe", en ask som förhindrade fusk.
Sedan tog han det första kortet och "slängde" det. Därefter drog han ytterliggare ett kort som var bankens kort, eller förlustkortet. Detta kort lades till vänster om "the shoe". Därefter drogs spelarkortet eller vinstkortet som lades till höger. Dom som hade satsat på samma nummer oavsett färg som vinstkortet vann samma summa som dom satsat. På förlustkortet tog banken pengarna som var satsade där. Alla andra satsningar låg kvar. Man kunde också spela på att vinstkotet skulle vara högre än förlustkortet.
När dom två korten var dragna och vinster och förluster var justerade kunde ny satsningar göras antingen med dom pengar man hade kvar på bordet eller med nya insatser. Så fortsatte spelet tills tre kort återstod i givarleken i the Shoe. På dom tre sista korten fanns det lite specialregler som känns som lite överkurs.
 
Spännande Faro-spel.
 
Farospelet hade bättre odds en dom flesta andra spel på den här tiden. Spelberoendeproblematiken hade nog inte uppfunnits än i alla fall..........
 
Allmänt, Classic western things | | Kommentera |

Slaget vid Rosebud

I mitten av juni 1876 hade den amerikanska armén kommit en bra bit med sina planer på att ringa in siouxer och cheyenner som hade förflyttat sig upp i Montana. Detta planerade fälttåg skulle ju komma att mynna ut i ett av dom mest kända slagen som har stått mellan den amerikanska armén och ursprungsbefolkningen i detta vidsträckta land.
 
General George Crook
 
Den trestjärniga generalen George Crook var med sitt mannskap på väg norr ut i Montana terretoriet för att förena sig med generalen George Armstrong Custer och generalen John Gibbon och deras arméer.
På morgonen den 17 juni 1876 blev Crook och hans soldater överraskade av sioux- och cheyenneindianer som utförde ett anfall efter att ha ridit ca: 7 mil under natten från deras läger vid Ash Creek vid Little Big Horn-floden.
Slaget utvecklades till en strid mellan två beridna styrkor som försökte att skära av den andra sidans ryttarenheter.
Då terrängen i området är väldigt kupérad blev striderna ofta närkamper och förlusterna skiftade mellan dom båda sidorna. Striderna varade i 6 timmar.
 
Indanerna kämpade heroiskt efter en nattlig ritt på 7 mil.
 
 
Under dessa stridigheter presenterade sig Crazy Horse som en mycket skicklig strateg. Han var duktig på att utnyttja terrängen och att få sina krigare att strida som enhet istället för att dom på egen hand utförde hjältedåd.
Vittnesmål från dom amerikanska soldaterna efter slaget framställer indiankrigarna som skräckinjagande med sina krigsmålningar och sina vilda ritter. Crazy Horse sägs ha haft en målad blixt som delade hans ansikte i två halvor.
Utkomsten av den vilda striden blev att Crooks styrkor fick dra sig tillbaka och ändra kurs för sin fortsatta framryckning. Detta kan ha varit helt avgörande för det slag som kom att stå ca. 1 vecka längre fram. Då hade Crook varit i befäl och styrkan hade varit 1000 man starkare om han hade förenat sig med Custer. Nu blev det inte så. Ur den synvinkeln var slaget vid Rosebud alltså väldigt viktigt. Under stridens gång så avfyrades inte mindre än ca: 25000 kulor av dom 2500 individer som tappert deltog. Med så många kulor i luften borde ju många ha dött, men så var det inte. Endast 40 dog på slagfältet, vilket visar hur svårt det är att träffa ett mål som rör sig då man själv sitter på en häst som rör sig framåt i en ojämn och kupérad terräng.
 
På plats ser man hur extremt kuperat det är i området. Soldater och krigare kunde lätt gömma sig för att helt plötsligt dyka upp bakom fienden.
 
 
Händelser, Native americans | | Kommentera |

John Wayne festival

Har man vägarna förbi Iowa i USA i kommande månadsskifte så finns det möjlighet att ta del av John Waynes
filmprestationer. 
Allmänt, Resmål | John Wayne | | Kommentera |
Upp