Matförråd på resa
När nybyggarna gavs iväg på sina långa färder utefter utprövade leder väster ut krävdes att man hade med sig mat så att man klarade sig. Basen var vetemjöl, bacon eller fläskkött som var torkat, rökt eller saltat, hårt bröd som man kallade "pilot bread" och böner. Utöver detta försökte man också ha med sig socker, ris, kaffe, torkad frukt och whiskey.
Ett vagnståg på väg västerut i hopp om nya bra ställen att bo på. (okänd konsnär)
En typisk frukost kunde bestå av stekt bacon, hårda kex/bröd och kaffe. Till middag och kvällsmat åt man ofta en stuvning på tex havregryn och torkade äpplen tillsammans med bacon/fläskkött och hårt bröd. Under resans första tid hade man ofta lite mer att välja på som tex potatis och ris. Men det fanns få handelsplatser att fylla på sina förråd utefter leden. Det gällde att äta sina medhavda varor i den ordningen som dom höll sig.
Matlagning någonstans, kanske i Wyoming. Målningen: Seeking the new Home av Newell Convers Wyeth.
I Fort Laramie i Wyoming kunde man köpa ägg, mjölk, smör och ost. Vad som fanns berodde på tiden på året och det varierade även från år till år.
En rekommenderad lista på matvaror att ha med sig för ett halvår för en familj på fyra personer kunde se ut följande:
400 kg mjöl, 100 kg fett, 100 kg bönor (torkade), 350 kg bacon, 50 kg torkad frukt, 38 kg kaffe och 13 kg salt och peppar. En del nybyggare släpade med sig en spis till en början, dom flesta gjorde sig dock av med den ganska snabbt - det var alldeles för opraktiskt och tungt. Det man hade med sig i vagnen skulle helst inte väga mer än 1200 kg. Om man hade en genomsnittlig uppsättning dragdjur.
För att få smör hängde kvinnorna ofta en spann med grädde baktill på vagnen. Av allt skakande utefter vägen så blev det efterhand smör av grädden. Deg fick jäsa medan man förflyttade sig. Det gällde att vara praktisk.
Watching the Wagons, målning av Frank C McCarthy.Om man klarade mathållningen utan att bli magsjuk så fanns det andra faror utefter resans gång. Observera vagnståget i bildens vänstra kant.
Idag tycker vi det är jobbigt med matlagning och allt ska gå så fort att få färdigt. På den tiden var det lite mer komplicerat och man uppskattade att bli mätt - det var det som var grejen med hela måltiden.