Förödande vinter
Har tidigare skrivet om än del boskapsleder och om rasen Texas longhorn. I början av westerneran var boskapsuppfödning något som man i huvudsak sysslade med i dom sydvästra delarna av landet. Efterhand så spred sig detta yrke även norr ut och även i Montana hade man stora boskapshjordar för köttproduktion. Gräs fanns i överflöd på den norra prärien.
Konstverket "Texas longhorn cattle drive" målad av Nick Eggenhofer.
Man lät helt enkelt naturen ge föda åt sin boskap och det hade gått bra många år.
Sommaren 1886 var varm och torr vilket gjorde betet dåligt och djuren tappade i muskel- och motståndskraft. Denna torra sommar följdes sedan av en extremt snörik och kall vinter. Snöstormar rasade från november till februari och begravde gräset under ett tjockt täcke av snö, vilket gjorde att boskapen inte kom åt sitt gräs. När vädret blev bättre skickades rancharbetare och cowboys ut för att inspektera hjordarna. I raviner fann dom högar med döda djur. På en del ställen hade så mycket som 60 - 90 procent av djuren dukat under för den kalla vintern.
Målning av Stefan Baumann.
Den här vintern blev en hård läromästare för många rachägare i dom norra delarna av det vidsträckta landet. Nu var man tvungen att lägga om sin boskapsskötsel om man inte ville förlita sig på tur - och det kan man ju inte när man har med vädrets makter att göra.