Pawneeindianer i armén
1864 var general Curtis befälhavare för bl.a tolfte och sextonde kansas-kavallerierna. Han föreslog då att en man vid namn Frank North skulle sätta upp ett kompani med indianspejare som kunde hjälpa till i kriget mot siouxindianerna. Lotten föll på pawneestammen eftersom siouxerna hade varit deras fiender sedan länge. Pawneerna hade heller aldrig i någon större utsträckning kämpat mot armén och för det tredje bodde dom på sitt reservat inte lång från Frank North. North hade även lärt sig deras språk.
Frank North.
I oktober 1864 var 77 krigare redo för uppdraget. Dom bidrog själva med egna hästar. Dom var dom första indianspejarna för armén i väst. Dom startade sin stationerin i Colubus i Nebraska och fortsatte sedan till Fort Kearny. Dom skulle få lön och även ersättning för sina hästar. Dom fick inget av det. Under nästkommande 12 år deltog dom i flera slag. i slutet av 1865 var dom med i "The Connor Battle" vid Tongue River i norra Wyoming. Dom var också med och bevakade bygget av järnvägen av Union Pacific.
Målning av Howard Terpning föreställande North och hans Pawneespejare.
Pawneespejarna tjänstgjorde också under general Crook under 1876-77 års kampanj. Dom bistod i att ta in siouxhövdingen red Cloud till Fort Robinson.
I november 1876 var dom med och stred mot hövdingen Dull Knife vid Powder River vid Bighornbergen i Wyoming.
När man läser hur indianerna gladeligen bekämpade varandra istället för att hålla ihop blir man lite besviken - även om jag vet att osämja fanns mellan stammarna långt innan den vite mannen satte sin fot på den "nya" kontinenten. Eller vad tycker ni?
2 stycken pawnee-spejare.