General Robert E. Lee, del 3.
Lees favorittaktik var att anfalla fienden i sidan, gärna som ett överraskningsmoment. Lee hade dock en svaghet, han undvek ofta att peka med hela handen och han var försiktig med att "sträcka upp" underordnade.. Han gav ofta sina generaler som t.ex Jackson (se tidigare inlägg) och Longstreet möjligheten att själva utforma sin taktik för att nå gemensamma mål. Han var expert på att få sina mäns lojalitet och han delade ofta deras kost och kvarter.
1863 såg det mörkt ut för konfederationen. Dom hade endast en fjärdel till antalet av nordsidans vita män och industrin var endast en tiondel av nordstaternas. Men om han bara lyckades få en stor seger till så trodde han att han kunde få Frankrike och Storbritannien att erkänna konfederationen och på så sätt tvinga nordstaterna till förhandlingsbordet.
Den 3 juli 1863 anföll han Army of the Potomac vid Gettysburg trots att dom hade goda försvarsställningar.
Slaget slutade med förlust för Lees trupper.
Slaget vid Gettysburg, the High Watermark, målad av Mort Kunstler.
Lee lämnade efter detta in sin avskedsansökan, som avslogs av Jefferson Davis. I början av 1864 blev Ulysses S Grant ny arméchef för nordstaterna. Den 4 maj 1864 påbörjade han en stor offensiv.
Lee gjorde allt han kunde för att försvara Richmond. Lee utsågs till arméchef för sydstaterna. I 292 dagar höll man ut i sina skyttegravar. Övermakten var dock för stor. Den 9 april 1865 kapitulerade Lee vid Appotomax Court House.
Lee återvände till sin familj i Richmond. Han var nu utan sitt medborgarskap och endast 58 år gammal.
Efterhand blev han rektor vid Washington College. Han uppmanade söderns folk till lugn och samarbete med nordstaterna. Han ville skriva sina krigsmemoarer, men innan dom blev färdiga så grep ödet in. Lee drabbades av ett slaganfall. På det fick han lunginflammation och dog 63 år gammal den 12 oktober 1870. Lee blev efter sin död en symbol för söderns vilja att försvara sitt lantliga samhälle.
Robert E. Lee på sin häst Traveller.
1975 beviljades Lees ansökan om amerikanskt medborgarskap, 110 år efter att han lämnade in den.
Markerna till den gård, Arlington, som Lees fru ärvde av sin far 1857 blev sedemera USA:s mest kända krigskyrkogård, Arlington-kyrkogården där 400000 soldater ligger begravda.
Trots Lees fredliga samhällsuppfattning blev han en av världens mest kända militärer, så lustigt ödets lott kan falla. Vad tycker ni?