Att ta vara på bisonoxen

Indianerna var  noga med att ta var på det man tog från naturen. Inget skulle gå till spillo. På detta sätt hedrade man djuret och naturen. När präriestammarna jagade bisonoxar på dom öppna vidderna var det inget undantag trots att det fanns miljontals bufflar.

En gång strövade det miljontals av dessa ståtliga djur på präriena i USA.

Hur använde man då en bisonoxe. Först och främst tog man var på köttet. Vilket man torkade, grillade eller åt som det var. Detta gällde också lever, njurar, märg, tunga och även hjärna. Den stora fällen, pälsen, tog man också omhand till kläder och "filtar" men även som förvaringsmaterial.  Magsäcken använde man som vattenbehållare. Av skulderbladen tillverkade man spadar.  Av de mindre benen gjorda man nålar, knivar, sylar, pilspetsar och skrapverktyg. Hovarna kokade man till ett lim vilket användes till sadlar, att fästa bågsträngen m.m.  I hornen förvarade man elddon och förstås krut.

 Att skaffa mat m.m. var en riskfylld arbetsuppgift.

Torkad spillning blev till bränsle. Av  dom långa senorna som satt längs ryggraden och av stora hinnor tex under skulderbladen tillverkades trådar , bågsträngar och båglindor. Rep och lasson flätades av det kraftiga håret på djurets huvud. Pipor gjordes av dom massiva nackligamenten. Knivslidor tillverkades av svanshuden.  Av luftstrupen gjorde man behållare för färg, lera och smink. Den gula gallan användes till krigsmålningar. Juvren torkades  och användes som skålar och fat.

Många andra smådetaljer togs också tillvara. Det var dock en sak, organ, som man alltid lämnade på platsen där buffeln fallit -  det var hjärtat.  Skaparen skulle se och förstå att hans folk inte var giriga. Bisonhjordarna skulle få växa och ströva i evig tid.

(Mycket av informationen i texten kommer från boken "Sonen", se tidigare inlägg.)

Native americans, Platser, natur, djur. | Bison | |
Upp